Vecka 28 2009

Nu har vi kört första svängen till Övre Fiskonbäcken. Det var ett glatt och förväntansfullt gäng som steg ombord på Helikoptern hos Jerry med personal i Klimpfjäll. Efter en sightseeing över fiskevattnet landade vi och slog upp campen. Nu väntade två dygn med fjällfiske i ett vatten som fått flyta orört sen vi lämnade det i mitten av augusti förra säsongen. Vi började med att tillsammans vandra uppströms och smyga på fisk i den klara strömmen. Snart såg vi första vaken och Anders presenterade en liten knottimitation. Tyvärr hade han den norska mothuggsreflexen från havsfisket kvar i armen och när öringen sög i sig flugan blev mothugget i kraftigaste laget... Spöt böjde sig djupt innan flugan kom farandes genom luften! Tafsen höll men kroken pekade rakt ut...
Det krävs lite tid för att komma ner i tempo och få upp koncentrationen, vilket kan vara nog så svårt när fiskesuget tränger sig på. Det ställs ganska höga krav på fiskaren för att lura Fiskonbäckens skygga öringar. Under första kvällen lyckades vi ändock lura ett helt gäng vackra fjällfiskar mellan 35 och 45 cm. Främst tog de på nattsländor i partier med svagt strömmande vatten.

Kent och Mats vägrade rulla ut sovsäckarna utan var helt inställda på att fiska natten lång. När de kom tillbaka och väckte oss andra framåt morgonen hade de tillsammans landat nästan tjugo öringar! Ett fantastiskt nattfiske i höljorna nedströms lägret. Svepande muddlers hade varit det vinnande konceptet. På natten är det oftare lättare att komma till tals med fisken då den i skydd av svagt ljus inte är lika lättskrämd. Lagom till Jannes nykokta morgonkaffe kom en älgko och hälsade på. Av hennes sätt att närma sig kunde man förstå att hon inte direkt var van vid människors närvaro.

Andra dagen forstatte som den första började, god mat, trevligt fiske och massor av glada skratt. Även om vi oftast skrämde fisken innan det blev tillfälle att fiska på dem är det är det en fantastisk upplevelse att smyga på öringar kring kilot i ett litet klart fjällvatten. Mot kvällen vakade fisken stundtals frenetiskt, i poolen som fått det passande namnet akvariet. Knott och nattsländor stod på menyn. Vakperioderna var korta och intensiva. Det gällde verkligen att man var fokuserad när tillfälle gavs.

När helikoptern plockade upp oss för hemfärd var vi alla väldigt nöjda. 48 timmar kan låta lite, men precis som Anders sa så måste man också ha vett att vara nöjd nångång. Vi tappade snabbt räkningen på antalet landade öringar, men kring 50 fiskar är ingen överdrift. Två dygn av fint fiske och framförallt underbara naturupplevelser tillsammans med goda kamrater var till ända.

Tack Janne, Mats, Anders och Kent för en kanontrevlig tur!
Väl mött igen!













Jonas - Saxnäsfishing 20090714